Kibera är Afrikas största slumområde.
Berömt på samma sätt som Soweto
i Sydafrika.
Officiellt bor här 250 000 personer på ett
område bestående av endast några kvadratkilometer.
Hälften av Kiberas invånare är under 15 år.

I Nairobi med omnejd bor cirka 2,5 miljoner
människor i liknade samhällen och under
motsvarande förhållanden som i Kibera.
De utgör 60 procent av Nairobis befolkning.

De fattiga i Kibera har en hel del problem att bekämpa:
att få rent [dricks]vatten, för att inte tala om avlopp,
eldistribution och kriminalitet.
Sjukdomar grasserar också där.
HIV är allmänt förekommande.
Därtill är coronapandemin nu ett problem.

Kibera är ett av världens mest tätbefolkade områden.
Området består av 15 byar
vid vars gropiga gränder det är svårt
att skapa ny infrastruktur eller uppföra byggnader.

I Kibera har man trots allt uppfört nya byggnader
tack vare stöd från FN:s program för boende- och
bosättningsfrågor (UN HABITAT).
Kibera har också försetts med nya vattentankar
och elanslutningar.

Därtill har en vägstump asfalterats.
Avfallshanteringen har utvecklats i en mer effektiv riktning
och på området finns numera mobila kliniker och nya polisstationer.
Nattbelysningen har förbättrats och på området
har man gratis tillgång till trådlöst internet.

Förbättringarna görs steg för steg.
Delvis beror det på att alla aktörer inte
vill förbinda sig till långsiktssatsningar
eller att de ekonomiska resurserna tryter.

Stadskärnan i Nairobi är urbaniserad
och där är prisnivån hög.
Därför har sluminvånarna grundat
egna företag i Kibera.

De består av allsköns servicenäringar,
som inte kräver stora kaptalinvesteringar.
Merparten av Kiberas invånare lever på
mindre än en euro om dagen.

Kiberas frisörer och andra tjänsteföretag verkar
i små, vanligen enrumskyffen.
Människor bor också i dem.
Taken är av plåt, varför hettan också
plågar människorna om sommaren.
Väggmaterialet är ofta lera i kombination
med jordgolv.

I många av kvarteren har man gemensam toalett,
med upp till drygt 150 användare.

Så länge det finns liv finns det hopp,
och så länge invånarna orkar kämpa.

I Kibera och annanstans i Kenya
har många kvinnor egna företag.
De ökar både i antal och betydelse.
Att stärka kvinnors ställning och ungas
sysselsättning är viktiga objekt för Finlands
utvecklingssamarbete med Kenya.

Befolkningen i Kenya består av två huvudstammar, kikuju och luo.
Bägge är i majoritet i Kibera.
Före valet förekom det kontroverser mellan dessa två,
som resluterade i våldshandlingar.
Till all lycka har det inte förekommit några
stora etniska konflikter grupperna emellan.

Att arbetslösheten ökar förorsakar
många sociala problem.
I Kibera har arbetslösheten redan länge
legat på cirka 50 procent.
I fjol förlorade 740 000 kenyaner sin arbetsplats
på grund av coronapandemin.
Därtill har man andra nya utmaningar,
eftersom befolkningsmängden ökar snabbt.
Det medför problem inom undervisningssektorn.

I Kenya lever mer än 40 ursprungsfolk.
Den kanske mest kända stammen är massajerna.
Också i de norra delarna av grannlandet
Tanzania bor massajer.

Antalet massajer beräknas numera
uppgå till cirka en miljon.

Massajerna har lyckats bevara sin kultur
bättre än andra folk.

Turisten stöter på massajsamhällen
i Kenyas enastående viltreservat.
Till exempel i nationalreservatet Masai Mara,
som är känt för sina lejon.

Turismen är en födkrok för nomaderna,
som förlorade landområden
först till engelsmännen och sedan till staten.
Nu får en del sin utkomst
i naturreservaten.

I den här lilla byn säljer
massajer vackra smycken till oss.
Smyckena är ett värdefullt varumärke för dem.
Rött är massajernas viktigaste färg.
En färg som symboliserar mod och kraft.